Möte med en älg
Allena var jag,
han kom allena;
förbi min bana
hans bana ledde,
han dröjde icke,
men tänkte dröja,
han talte icke,
men ögat talte. -
Du obekante,
du välbekante!
En dag försvinner,
ett år förflyter,
det ena minnet
det andra jagar;
den korta stunden
blev hos mig evigt,
den bittra stunden,
den ljuva stunden.
I min ungdom var ovanstående dikt en av de vackraste jag visste. Mötet med en främling. En blick som dröjer kvar mer än bara ett ögonblick. Sekunderna då du ser den andres ögon lysa upp i igenkänning och förvirring. Där är du ju! Och så, i nästa stund är det förbi. Bara tanken dröjer kvar om vad som kunnat hända om du tagit nästa steg. Öppnat munnen och tilltalat hen. Och minnet av ögonen.
Under mina studier i litteraturvetenskap navelskådades dikten under seminarier, och mina romantiska grubblerier grusades brutalt då avslöjandet om att dikten sannolikt tillkommit efter ett möte mellan Runeberg och en älg.
Själv har jag inga naturromantiska möten med älgar som är värda att skalda om
Faktum är att den enda gången jag själv stött på en älg var på en cykeltur då jag närapå krockade med en tolvtaggare. Om våra ögon möttes vete sjutton. Däremot har jag aldrig lyckats vända en cykel och trampa så snabbt ifrån en plats som då. Älgen rusade åt andra hållet. Ingen kärlek eller magi där. Det vanligaste mötet med älgar i mitt liv är i form av vakuumförpackade bitar för gryta och stek. Men där, mina vänner, där uppstår både kärlek och ljuv musik. Så vad gör man då? Jo...
Man tar en älg (inte hel alltså, utan en sådan där fin liten seg bit som lämpar sig för gryta) och skär upp den i lagom fina fyrkantiga bitar. Man steker bitarna i smör och olja till dess att den vinröda färgen övergått i en gyllenbrun nyans. Då skopar man över den i en stadig, emaljerad gryta med tungt lock och låter den eftersteka på medelvärme, alltmedan man steker vidare i pannan ett par Chalottenlökar och vitlöksklyftor till lagom konsistens och kulör.
Blanda därefter löken med köttet, 4 hackade, soltorkade tomater, ett par ordentliga kläm på tomatpurétuben och salt och nymalen svartpeppar efter tycke och mycket smak. Slå på en halv liter vatten, ett par matskedar kalvfond och låt sedan grytan koka upp och sjuda, gärna till Joni Mitchell's Both sides now". Hur länge? Tja en älg är av naturen seg, så tumregeln lyder ju längre desto bättre. Minst en timme är dock att rekommendera (om du inte gillar att tugga käkarna ur led vill säga.)
Alltmedan det puttrar i grytan tar du sedan en handfull champinjoner, delar dem i kvartar och steker upp dem i pannan med ett par deciliter pancetta eller klippt bacon och rejält med svartpeppar. När ca 20 minuter kvarstår av koktiden låter du svampröran slinka ner i kastrullen tätt följd av tjockgrädde efters smak (eller förstånd.) När 10 minuter kvarstår stjälper du i ett stånd finhackad, färsk basilika och smakar av med en fin Balsamico-vinäger av mörkt slag, ev salt och mycket svartpeppar (vilt och svartpeppar är som gjorda för varann.)
För salt? En nypa socker. För syrligt? En nypa socker.
Till denna skönhet serveras med fördel smör- och honungsripplade, ugnsbakade rotfrukter (tänk jordärtskocka, rödbeta, palsternacka, kålrot och potatis) som toppas med flingsalt, peppar och timjan. Ett bättre möte med en älg går ej att få.
